Jonna och Puff

Jag fattar inte vart dagarna tar vägen. Jag gör typ ingenting o tycker att tiden går sååå lååångsamt, men helt plötsligt har det gått en vecka igen. Och vad har jag gjort under veckan?? Som sagt, ingenting, inget speciellt iaf. Har varit lite barnvakt och pysslat med hästen.

Jag har faktiskt träffat en unge, som man borde ha med på såna kurser för par som är inte helt säkra om dom vill skaffa barn. Den ungen är verkligen världens jobbigaste lill-tjej, jag är helt övertygad om det. Skulle man träffa henne innan man skaffar egna barn, så skulle man nog tänka om hur man vill tillbringa nästa 20 år i sitt liv. Eller då skulle man kunna ta henne med till gymnasieskolor, och skrämma folk genom att berätta att använder man inte skydd när man har sex så kan man bli gravid med en sån unge. Det vore nog bra. (nix, nu pratar jag inte om den tjejen som jag är barnvakt åt lite då o då, nejdå, hon är ju hur go o snäll som helst?)  

Men nu är det sovdags typ. Natti o Puss.

Så där. Nu vet jag iaf vart jag ska bo på hösten. Visst, jag trivs faktiskt väldigt bra hemma på Britsen, tack vare mina väldigt snälla och roliga grannar, men nu ska jag flytta. Blir nog roligt att bo lite närmare skola. Men nu är det fortfarande jätte länge kvar innan jag flyttar så man behöver inte tänka på det så himla mycket. Men norslundbo ska jag tydligen bli. Hmh.

Jag var ute på stan i lördags. Jag blev starkt påmint varför jag har flyttar från Finland. Som t.ex resan hem. Råkade träffa en gammal klasskamrat från högstadiet och hans tjej och åkte samma buss hem på natten. Det va sååå himla pinsamt. Visst kan man va full men oftast kommer man väl ihåg (lite iaf) hur man beteer sig. Inte han. Är man 22 år gammal, så skriker man inte på bussen, pillar på lilla snoppen och skryter om sexlivet till nån som man knappt känner. Och tycker att det är coolt och roligt. Usch.

Idag har jag varit och kollat på stora båtar med några tjejkompisar. Så klart försökte vi spana efter snygga sjömän, men det finns tydligen inte den en enda. Hur tråkigt som helst. Snyggaste vi hittade va från Danmark, och hur snygg kan man vara på riktigt när man pratar danska? Fast för sig, är man tillräckligt snygg så behöver man väl inte prata så himla mkt? J

Underbar väder (egentligen sol och värme), mysig lunch och roliga kompisar. Den här har varit en bra dag helt enkel. Blev faktiskt till och med glad för att fick massor med räkningar. Otroligt skönt. En tips. När ni flyttar, (eller bor tillfälligt nån annanstans än hemma) så fixa era adressförändringar. Det gjorde inte jag när jag åkte från Falun. Men jag är helt säker att jag ska fixa det nästa gång. Så krångligt har det varit. Men vem vet, kanske det blir Falun nästa sommar, ska ju kanske bli guldfiskmamma och det är inte snällt att lämna sina små guldfiskbebisar ensam hem.

Nästa vecka ska jag fixa mina biljetter till Falun. Det bliiiiir så kul att komma hem. Fast först måste man ju stanna en natt i Sthlm och hälsa på mina sötnosar. Dom är bara så himla söta, typ sötaste barn jag har sett i hela mitt liv.

Men nu ska jag nu försöka sova igen, är inte så lätt att sova ensam när man är van vid att ihop med nån som är helt underbar. Puss och god natt endå.

*kan vi inte leka att jag är en kattunge*

Så himla duktig som jag har varit idag, ni anar inte. Dagen efter älsklingen åkte hem borde jag väl ligga i sängen o tycka synd om mig själv men nix. Har fixat mycket väldigt viktiga saker så hösten ser bra ut. Och jag tycker att en tant på Kopparstaden är snäll. Jag gillar henne. Har ju aldrig att träffat henne på riktigt, men hon verkar snäll.

Det är ju egentligen inte alls så lång tid innan man åker upp till Falun igen och det är dags med hemtentor och allt annat roligt. Nu har det gått 5 veckor sen jag åkte från Falun, och det är bara 4 veckor kvar innan jag är tillbaka där. Jag saknar Falun, så konstigt som det är. Där har jag plats till alla mina saker och jag hittar saker. Nu här hemma allt bara ligger överallt och det är helt hopplöst att hitta saker. Och då ska jag ju kramas o pussas. Mycket. Och sen vill jag gå på dejt. Få en om det blir älsklingen, men är han för upptagen med alla filmer dom ska göra och innebandy som ska spelas så får jag nog ta någon annan med mig. Men mysigt ska det bli iaf.

Nu har jag börjat undra på en sak. När är man ihop på riktigt? Eller när bestämmer man att man är ihop med någon annan? Jätte konstigt. En dag är man singel och då vaknar man och är upptagen? När man var liten var det mkt enklare, man frågade om någon vill vara ens pojk/flickvän. Nu tycker jag fortfarande att det är konstigt att bli kallad som flickvän. Så kanske det betyder att vi inte är ihop på riktigt. Vi kanske bara dejtar. Eller inte. Jag vet ju precis vad våra barn ska heta. Typ.

Nu ska jag nog sova, imorgon ska jag och en tjejkompis åka bort till Helsingfors och shoppa lite, så det ska bli skoj.

/Puss

Idag fyller älsklingen år. 23 år blir han. Usch vad gammal. Men på grund av att jag är typ enda människa han känner i hela landet, så blir det kalas med bara mina kompisar och släktingar, men det blir nog bra ändå :) Igår hade vi redan lite gäster som kunde inte komma idag, riktigt vuxen kalas med hundvalp, par och litet barn. Mysigt var det trots att födelsedagsbarnet satt mest tyst, för att kära gäster vägrade att visa sina kunskaper på svenska. 

Men grattis på födelsedag lilla kära underbara Johan. Puss.

Och en sak till. Det har varit långsammaste vecka i mitt liv. Nu har jag varit i Finland en vecka, men det känns som evighet. Det är väl rätt mysigt att vara hemma, träffa familjen, kompisar och kära hästen så klart, men det saknas nåt. En liten kille som ska ju finnas i min säng när jag vaknar mitt i natt o känner mig ledsen. Jag är så trött på att det är nån som ringer och säger god natt på kvällar, jag vill att den personen ska finnas bredvid mig under täcket.

Så jag erkänner. Jag har blivit en äckel-söt liten flickvän som är tok kär i sin underbar kille och saknar honom så mycket att det gör ont. På riktigt. Usch. Jag lovar att jag ska sluta med sånt här. Snart.

Men bara att ni alla vet, jag har nog hittat världens finaste kille. Jag börjar tro på min kompis Jessika, min kille är nog helt perfekt. Ni anar inte hur mkt jag har gnällt och var sur och jobbigt under veckan, men fortfarande killen orkar att vara lugn och snäll mot mig. Puss på honom. Han är väl finaste jag har, strax efter min kära häst iaf  :)

Jag överlevde en vecka i Småland (jag tror att det heter Småland där nere, själv kallar jag det ju halv-skåne), hemma hos killen. Och det var faktiskt til och med lite mysigt, om man inte tänker på 8timmars tågresa ner dit med alla försena tåg osv.  Det blev en lung vecka. På fredag tog hans bror stundenten, så det blev lite firande. Roligt att träffa lite hans släktingar, trots att jag fick (igen) förklara hundra gånger det där med svenska språket och finland och hur duktig och smart jag är.

Det hände dock också jobbiga saker under veckan, som om att jag brände mitt rygg medan vi la på standen en dag. Fast jag tror nästan att det var värd det, mysigt var det nämligen. På stranden träffade jag också en av killen kompisar, den första som kunde säga nåt annat om honom än "han är snäll och genomgo". Och den andra jobbiga är, att vi har ätit typ chips. Bara chips och hela tiden. Typ. Usch. Och Piggelinpinnar, med det är ju ingen nackdel. Det är kärlek.

Sedan  börjar jag bli mer och mer övertygat att jag har en flickvän. Så söt är han när han pysslar med sin örhängar och platttång. Och han har olika röster. Han har så himla rolig dialekt när han är hemma, inte alls som hemma i Falun. Och han pratar tuffingsspråk med sina kompisar. Puss.

Sista dagen sprang vi runt i Göteborg (har aldrig vart där förut) Inte så mycket att säga om det, det var väl trevligt. Fast jag tror att jag gillar mer Stockholm. Vet inte. Kanske jag ska ge lite mer tid till Göteborg. Och det här fattar jag ju inte, varför måste man välja sitt favoritstad mellan Göteborg och Stockholm, kan man inte bara tycka om dom både. Tydligen inte.

Men som sagt, nu är jag hemma i Finland, typ 9 veckor blir det. Sommarsingel asså :) Eller inte. Men nåt vill jag vara. Jag är ju ingen flickvän direkt, har ju ingen att gosa med, men inte singel heller, kan ju inte gå ut o ragga på alla snygga sommarkillar. Suck. Men det blir nog bra, killen kommer hit om två veckor och stannar några dagar (tillräckligt länge att min lillebror blir tokig)

Nu ska jag gå, äta lite och sen springa o kika på min lilla häst. Undrar om han har blivit bara tjockare och tjockare.

Fattar inte hur snabbt tiden går. Det var ju typ igår när jag flyttade upp till Falun och nu är första terminen helt plötsligt slut. Hur mycket som helst har dock hunnit hände under dessa månader. Nya kompisar, nytt hem, nån kille kanske. Hur ska jag klara mig hela sommaren borta i Finland utan Grays anatomy tv-kvällar med otroligt goa tjejer, morgonkramar från nån som är snäll o stänger av min väckarklockan så att jag typ aldrig vaknar...Jag klarar mig nog, det gör man väl alltid.

Imorgon åker vi ner hem till killen. Läskigt. Hur hände det här då? Hur har vi kommit från "hej-ska-vi-gå-o-fika-för-att-jag-tycker-att-du-är-lite-söt"-fasen upp till "träffa-föraldrar"-fasen? Tänk om dom hatar mig, så där på riktig.t Om dom tycker att jag är otroligt jobbigt och dåligt sällskap för deras underbara son. Vad händer då? Fast det behöver jag nog inte oroa mig, alla tycker ju om mig. Jag är söt ju liksom. 

Men nu ska man sova att man orkar vakna tidigt för att göra massa småsaker (hjälpa kompis att flytta, skicka lite post till en annan kompis, kolla lite biljetter hit o dit...) 

Puss.  

Jag erkänner. Jag tycker att det är faktiskt lite mysigt att sitta o skriva tentor sent på kvällen. (detta dock bara under första tentakvällar när man inte ha nån panik att skriva) Jag tror att det är nåt fel med mig, ingen annan känner så här. Jag är nog bara alldeles för trött, det här känslan är säkert borta imorgon när jag vaknar och kommer aldrig mer tillbaks.

Puss och godnatt.

Jag och en av mina kära klasskamrater gjorde en analys om "The sex and the city". Var väldigt intressant att analysera lite djupare hur dom singeltjejer egentligen identifierar sig. Men hallå! Vi kunde ha kunnat lika väl analysera mitt liv. Jag tycker att nån borde göra det. Kanske det vore så mkt lättare då.

Jag är en mitt-i-mellan tjej., Inte singel, men inte upptagen heller, Eller jo, upptagen är jag nog. Men inte flickvän. Eller. Jag är väl bara en tjej, som beteer sig som en flickvän. För att det vore ju nåt förskräckligt att vara en riktig flickvän. Dom är ju bara supertråkiga och går på parmiddagar och tycker synd om singeltjejer som har inte hittat det rätta än. Usch. Sån vill jag inte va. Aldrig.

Och sen ska jag vara tuff, som jag har sagt tidigare. Och jag behöver inte hjälp med saker. Inte med att stänga av väckarklockan, inte med att ladda min mobil, inte med att komma ihåg att ta med sig saker o ting till skolan. Det behöver jag inte. Men. Det vill jag. Typ. Men ändå inte riktigt. Då är man precis likadan som dom tråkiga flickvänner som utnyttjar sina stackars killar för att dom är så snälla och vill göra saker åt tjejen. Man måste ju vara självständig. Annars funkar det inte. Suck. Det är absolut inte lätt.

Men livet blir lite lättare för att nu är det slut med skolan. Nästan iaf. En hemtanta är bara kvar, och sen är det sommar. Och det är inte heller så lätt. Jag ser fram emot en sak som jag vill inte ens egentligen att det ska komma. Konstigt, att vissa saker gör en både glad o ledsen. Fast sommardagar med sol, värme o lite cider. Det är ingen som kan vara ledsen då. Hoppas jag.

Men nu är det dags för hemtentan. Vad roligt det kommer att bli. Puss.