Om saknad
Och en sak till. Det har varit långsammaste vecka i mitt liv. Nu har jag varit i Finland en vecka, men det känns som evighet. Det är väl rätt mysigt att vara hemma, träffa familjen, kompisar och kära hästen så klart, men det saknas nåt. En liten kille som ska ju finnas i min säng när jag vaknar mitt i natt o känner mig ledsen. Jag är så trött på att det är nån som ringer och säger god natt på kvällar, jag vill att den personen ska finnas bredvid mig under täcket.
Så jag erkänner. Jag har blivit en äckel-söt liten flickvän som är tok kär i sin underbar kille och saknar honom så mycket att det gör ont. På riktigt. Usch. Jag lovar att jag ska sluta med sånt här. Snart.
Men bara att ni alla vet, jag har nog hittat världens finaste kille. Jag börjar tro på min kompis Jessika, min kille är nog helt perfekt. Ni anar inte hur mkt jag har gnällt och var sur och jobbigt under veckan, men fortfarande killen orkar att vara lugn och snäll mot mig. Puss på honom. Han är väl finaste jag har, strax efter min kära häst iaf :)
