Typiskt...
Jag och en av mina kära klasskamrater gjorde en analys om "The sex and the city". Var väldigt intressant att analysera lite djupare hur dom singeltjejer egentligen identifierar sig. Men hallå! Vi kunde ha kunnat lika väl analysera mitt liv. Jag tycker att nån borde göra det. Kanske det vore så mkt lättare då.
Jag är en mitt-i-mellan tjej., Inte singel, men inte upptagen heller, Eller jo, upptagen är jag nog. Men inte flickvän. Eller. Jag är väl bara en tjej, som beteer sig som en flickvän. För att det vore ju nåt förskräckligt att vara en riktig flickvän. Dom är ju bara supertråkiga och går på parmiddagar och tycker synd om singeltjejer som har inte hittat det rätta än. Usch. Sån vill jag inte va. Aldrig.
Och sen ska jag vara tuff, som jag har sagt tidigare. Och jag behöver inte hjälp med saker. Inte med att stänga av väckarklockan, inte med att ladda min mobil, inte med att komma ihåg att ta med sig saker o ting till skolan. Det behöver jag inte. Men. Det vill jag. Typ. Men ändå inte riktigt. Då är man precis likadan som dom tråkiga flickvänner som utnyttjar sina stackars killar för att dom är så snälla och vill göra saker åt tjejen. Man måste ju vara självständig. Annars funkar det inte. Suck. Det är absolut inte lätt.
Men livet blir lite lättare för att nu är det slut med skolan. Nästan iaf. En hemtanta är bara kvar, och sen är det sommar. Och det är inte heller så lätt. Jag ser fram emot en sak som jag vill inte ens egentligen att det ska komma. Konstigt, att vissa saker gör en både glad o ledsen. Fast sommardagar med sol, värme o lite cider. Det är ingen som kan vara ledsen då. Hoppas jag.
Men nu är det dags för hemtentan. Vad roligt det kommer att bli. Puss.
