Så seg som man är
Här kommer alltså liten berättelse om min resa från Kotka (min lilla hemstad i Finland) via Stockholm till Falun.
Båten, 2007-08-14 kl 18.59
Jag är nästan lite förvånad hur bra och smidigt allt har gått idag. Det är inte direkt så himla skönt att släppa runt massa tunga resväskor, men hittills har det gått bra. Nu sitter jag på båten och har det tråkigt. Alla andra här på båten verkar vara pensionärer, barnfamiljer eller gulliga par som bara går runt o kramas. Egentligen har jag inte nåt emot att folk är söta o gulliga, fast nu tycker jag bara att dom är jobbiga. Det är ju orättvisst att visa får kramas när dom andra inte får det. Men snart, på den här tiden imorgon lär jag ju vara i Falun.
Men ikväll ska jag kanske sätta mig på Fun Club, och dricka en cola. (jag dricker ju inte nåt som innehåller alkohol?.) och kolla när folk sjunger karaoke. Så roligt ska kvällen bli. Sen lär man väl lägga sig rätt tidigt, och när man vaknar, så är man i Sthlm. Och det är väldigt trevligt.
/Puss
Tåget 2007-08-15 kl 13.44
Så där, nu behöver jag inte släppa mina saker aldrig mer, har lyckats med att få dom med på tåget, så nu är det bara att sitta stilla och sen är man hemma o får packa upp dom hemska väskorna.
Igår hände en sak. Jag vet inte om det är roligt, eller inte, men det var en kille som trodde att jag är typ 18-år gammal. Visst satt jag ensam o lyssna på karaoke, hade på mig gympaskor och drack cola. Men ändå. Jag är ju faktiskt snart 22.
Om 2 timmar och 45 minuter ska jag alltså vara framme i Falun. Sen ska det bli en lugn hemmakväll med killen. Vi får se om han är lika söt o gullig som han var när jag sist såg honom en månad sen. Hur som helst, ska jag typ sova tidigt, (vi får se om det går..). Det går nämligen inte sova på Sverigebåten (elller finlandsbåt, hur än man nu vill säga..)
/Kram
1-års dagen
Helt sjukt hur mycket saker kan en lite häst behöva med sig när han ska vara hemifrån 2½ dagar. Eller kanske det är mitt fel att jag packar med t.om regntäcket, trots att det är minst +25 grader i skuggan och inte en enda moln på himlen. Men man vet aldrig när det blir regn igen. Men ändå, nu är min lilla bebisponny ute på ?sommarkollo? utan mig. Undrar hur han klarar sig bland alla främmande hästar (han är inte direkt den mest socialaste häst?).
Precis ett år flög min käraste och finaste lilla ponny till hästhimlen. Han var ju jätte gammal, 31 år gammal och man visste att den dagen när han kommer lämna oss är rätt nära, men man är aldrig riktig förberedd ändå. Fast det var en sån fin dag och stund, finare hade det nog inte kunnat bli. Hans bakbenen hade slutat funka, men det verkade inte som han hade ont nånstans. Solen sken och det var inga andra människor på stallet, bara jag, veterinären och ponnys ?pappa?. Och sen tog han sitt sista andetag medan jag håller hans huvudet i famnen. Man bara sitter där o känner sig så lugn på nåt sätt. Jätte konstigt. Men man gråter, det gör man fortfarande när man tänker på det. Alla fina minnen som man har...
När morgondagen börjar utan mig
tro inte att vi är långt borta från varandra
utan varje gång du tänker på mig
är jag i ditt hjärta
Nu ska jag nog torka tårarna o ringa tillbaks till killen som ringde precis. Jag ville bara skriva klart det här. Puss.
Bara en vecka till.
Tiden bara försvinner, fast ingenting händer. Och samtidigt som det inte händer nåt, så händer det rätt mycket ändå.
Jag har överlevd mitt livs värsta bakfylla. Jag tror inte att ni vill höra detaljer, men det var inte mysigt. Jag fattar inte ens vad hände. Har nog blivit gammal, förut har jag ju klarat av att dricka en flaska vin...men inte på den kvällen. Fy. Nu tror jag, att jag ska bli helt nykter. Kanske lite rödvin lite då o då, men inget mer. Inte rosevin iaf.
Det där hemska bakfyllan är inte enda tecken på att jag börjar bli gammal. Har så ont i kroppen. Så otränad som man är, så har jag aldrig fått ont när jag rider. (förutom ont i ryggen) Och inte bara det. Idag fick jag bära runt en liten 1år gamla pojke, och efter det har jag (igen) ont överallt. Helt sjukt. Lite massage skulle inte skada....Men det är inte alls så ofta man får sånt.
Men som sagt, nu är det min sista finlandsvecka på ett tag. Helt plötsligt finns det mycket småsaker som man måste fixa, allt sånt man hade kunnat fixa tidigare under sommaren. Så tiden lär gå rätt snabbt, efter jag har fixat allt det där och träffat lite kompisar, så är det inte så mkt tid kvar. Jag tror faktiskt att denna sommaren har varit den tråkigaste på jätte länge. (kanske därför att det är inte så himla lätt att vara nykär och ensam nästan hela sommaren)
Nu ska jag försöka sova, fast det gör jag ju inte på riktigt. Jag bara ligger i sängen o väntar att nån ska ringa till mig säga godnatt. PUSS
