Jonna och Puff

Blandras eller renrasig, denna måste vara en av de hetaste diskussioner i hundvärlden.

Själv har jag valt en renrasig, och skulle göra det även i framtiden.  Jag vill ju ha vissa utseendemässiga egenskaper, och blandrasvalparna vet man aldrig hur de kommer att se ut. Sedan vill jag även ställa ut.

Att välja renrasig för mig innebär trygghet. De flesta uppfödare (ja, det finns väl ruttna ägg även bland renras-uppfödare) har oftast flera års erfarenhet om rasen, samt varje kull har planerats med omsorg. Man har koll inte bara om föräldrarhundarna, utan oftast känner uppfödarna till halva släkten flera generationer bakåt, deras hälsostatus, samt hurdana valpar de brukar lämna efter sig, både utseende mässigt och mentalt. Man väljer den hanen och tiken, som bäst kompletterar varandra.  Så för mig, avla hundar innebär något mer än bara välja en söt grannhund och efter ett två månader födds det ett gäng valpar.

De som jag upplever är ännu skummare är de som verkligen ”föder upp” blandraser.  Jag menar, vad är vitsen? Visst, all detta snack om att skapa nya raser och att alla raser har någon gång varit blandraser, men i dagsläget har vi såååå många olika raser att var och en borde kunna hitta något som passar.  Sedan finns det ju ändå massor av blandade valpar av diverse kombinationer, så känns konstigt att med flit skaffa flera.

Fast det som är nog ännu skummast är de som föder upp renrasiga, men icke-registrerade hundar. Det skriker ju bara att det måste vara något konstigt på bakgrunden

Vi har på vår bekantskapskrets en del blandraser, samt renrasiga. Att någon väljer en blandras, bryr jag mig egentligen inte så mycket om – fast jag kan inte låta bli att undra varför.  Nu är jag dock så nyfiken att jag alltid undrar varför någon har valt just den rasen de har valt (kan ju inte fatta att någon vill ha något annat än papillon liksom…) För mig skulle det inte vara värd spara ett par 1000-lappar för inköpspriset, och inte känna valpens bakgrund.  Fast som sagt, alla har väl sina anledningar.

Här ser ni mig och Uppis. Som ni kan se, är detta med att klä på sina djur något jag har fått hemifrån....

"Somewhere behind the rider you've become,
the hours of practice you've put in, & the
coaches that have pushed you, is the little girl
who fell in love with the sport and never
looked back. Ride for her."

Papillons historia går hela vägen bort till 1500-talets Italien då förfader, Veronese-spaniel avlas fram. Denne hunden har fått namnet efter konstnären Paulo Veronese som var den första som fångade denna hund till målarduk. Denne lille hunden var enort populär i de västeuropeiska hoven och ska ha kommit även till Sverige genom Polen. Det fanns flera svenska drottningar som var väldigt förtjusta i denna lilla hund, såsom Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora.

Under 1600-talet avlades fram Tizian-spaniel i Frankrike. Tizian (som också är fått sitt namn efter en konstnär, Tiziano Vecellio) ersätt så småningom Veronese-spaniel. Tizian-spaniel hade mer eleganta och förfinade drag än föregångaren.  Båda veronese- och tizian-spaniel hade tunga hängöron.

På 1600-talet blev rasen väldigt populär i det franska hovet.  Det sägs att Madame de Popmpadour och Marie Antoinette hade flera dvärgspaniels (som dom hette på den tiden). Marie Antoinette sägs har burit sin lilla hund i famnen när hon gick fram till giljotinen... Ludvig XIV:s dvärgspaniels ska ha haft en egen kammartjänare. Fast den mest kända hunden från den franska hovet är formodligen ”Coco”, Ludvig XVII:s dvärgspaniel som troget håll hono sällskap under sin fångenskap i Le Temple som efter hans död fick följa hans syster Mme Royale b.la till landsflykt. Det sägs att Coco dog vid 22 års ålder.

Vid ödets ryck föddes en kull valpar med stående öron i Bryssel, Belgien året 1896. Även om det ibland påstås att stående öron var resultat efter en korsparning med en spets, har man kunnat bevisa att det handlade om en natulig mutation.

Första rasstandard för kontinental dvärgspaniel (som rasen faktiskt fortfarande officiellt heter) skrevs av greve Henry de Brulandt i Frankrike 1897. Han beskrev hunden som ”liten dvärghund, mycket livlig och klok.  Lite senare (1905) i andra upplagan av boken Les Races de Chiens beskrev han hunden som ”behagsjuk”

1922 ställdes tre Papilloner ut på den Belgiska kennelklubbens utställning i Bryssel vilket väckte inte bara sensation utan även medförde att den ståndörade varianten fick sådan efterfrågan att den snabbt gick förbi den ursprungliga hängörade varianten i popularitet.

1955 skildes de två olika öronvarianterna åt till namnet. Den nya varianten med uppresta öron fick behålla det gamla namnet papillon (=dagfjäril) och hundarna med nerfällda öron fick nya namnet Phaléne (=nattfjäril). Öronen är dock det enda som skilljer dessa hundar och därför kan det hända att papillonföräldrar få en phalénevalp.

Det är inte heller fört 1967 som Papillon och Phaléne börjar tävla var för sig i utställningarna i Sverige. Och så smarta ska dessa småttingar också vara, inte bara otroligt vackra knähundar.  1963 blev Sveriges första lydnadschampion just en papillon och 1989 blev papillon världens minsta räddningshund. 

Och sedan ett litet urdrag ur rasstandarden;

Helhetsintryck
Rasen är en dvärgspaniel med normal och harmonisk kroppsbyggnad. Den skall ha lång päls och ett måttligt långt nosparti, som skall vara kortare än skallen. Rasen skall ge ett livligt intryck, vara graciös men ändå robust. Den skall ha stolt hållning och ett lätt elegant steg.

Rasklubben heter Papillon-Ringen, och deras hemsida kan du besöka här.

Trygghet är en kompis som är 10x större än man själv!

Jag har även nyfunnen respekt för dem som fotar två hundar samtidigt. Det är inte enkelt. Ser ni hur Puff sitter, redo för att sticka i väg när som helst.

Kan vi få godis nu dåååå!!


Egobild på vår sötaste Puf

Papillons historia

Papillons historia går hela vägen bort till 1500-talets Italien då förfader, Veronese-spaniel avlas fram. Denne hunden har fått namnet efter konstnären Paulo Veronese som var den första som fångade denna hund till målarduk. Denne lille hunden var enort populär i de västeuropeiska hoven och ska ha kommit även till Sverige genom Polen. Det fanns flera svenska drottningar som var väldigt förtjusta i denna lilla hund, såsom Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora.

Under 1600-talet avlades fram Tizian-spaniel i Frankrike. Tizian (som också är fått sitt namn efter en konstnär, Tiziano Vecellio) ersätt så småningom Veronese-spaniel. Tizian-spaniel hade mer eleganta och förfinade drag än föregångaren.  Båda veronese- och tizian-spaniel hade tunga hängöron.

Den här målningen användes som grund när man skrev första rasstandard.
 

 På 1600-talet blev rasen väldigt populär i det franska hovet.  Det sägs att Madame de Popmpadour och Marie Antoinette hade flera dvärgspaniels (som dom hette på den tiden). Marie Antoinette sägs har burit sin lilla hund i famnen när hon gick fram till giljotinen... Ludvig XIV:s dvärgspaniels ska ha haft en egen kammartjänare. Fast den mest kända hunden från den franska hovet är formodligen ”Coco”, Ludvig XVII:s dvärgspaniel som troget håll hono sällskap under sin fångenskap i Le Temple som efter hans död fick följa hans syster Mme Royale b.la till landsflykt. Det sägs att Coco dog vid 22 års ålder.

Vid ödets ryck föddes en kull valpar med stående öron i Bryssel, Belgien året 1896.  Även om det ibland påstås att stående öron var resultat efter en korsparning med en spets, har man kunnat bevisa att det handlade om en natulig mutation.

Första rasstandard för kontinental dvärgspaniel (som rasen faktiskt fortfarande officiellt heter) skrevs av greve Henry de Brulandt i Frankrike 1897. Han beskrev hunden som ”liten dvärghund, mycket livlig och klok.  Lite senare (1905) i andra upplagan av boken Les Races de Chiens beskrev han hunden som ”behagsjuk”

1922 ställdes tre Papilloner ut på den Belgiska kennelklubbens utställning i Bryssel vilket väckte inte bara sensation utan även medförde att den ståndörade varianten fick sådan efterfrågan att den snabbt gick förbi den ursprungliga hängörade varianten i popularitet.

Nu har vi överlevt dagen i Stockholmsmässa. Och vilken dag det var :)

Efter vi hade vaknat alldeles för tidigt (5.30 är inte mänskligt...) så var vi framme i Älvsjö strax efter 7.30 på morgonen. Bra att vara i tid, ifall det skulle bli problem med parkeringen. När vi kom, fick vi plats på "Y" och snart därefter kan jag tänka mig att hela parkeringshallen blev fullparkerad. Men vi hade tur iaf.

Det var också skönt att Puff skulle gå i första gruppen i ringen och vi kunde därför träna ett bra tag i ringen innan utställningen började. Puff tyckte att mattorna luktade helt otroligt gott, men helt plötligt började han gå hur bra som helst!  När det väl var dag så skötte han sig utmärkt, han brydde sig varken doften från mattan eller de andra hundarna som var båda framför och bakom honom. Så glad jag blev. På bordet skötte han sig bra som vanligt, men det gjorde inte matte. Jag hade alldeles för lite händer och alldeles för mycket som skulle göras i samma stund (lägga bort korv, hålla hund, inte trassla in i kopplet) så Puff visades nog inte på det bästa sättet på bordet. Suck.

Så vi fick en blå band med en helt ok kritik och ringsekreteraren förklarade att domaren Terry Nethercott från Stor-Britannien förmodligen menade att Puff måste växa till sig. Typiskt. Så lite besviken var jag väl, fast ändå supernöjd på lille hunden och hur han betedde sig. Och det där med en gay-svans, det kommer ur kritiken:

"Good head & expression. In excellent condition.
Needs more 2nd thigh. Tail rather gay & moved close in front"

På "typ och helhetsintryck" hade han fått krys på "mycket god".

Alltså, vet någon vad "behöver mer av andra låret" betyder? Och som ni ser, Puff har en glad svans :)




Jag tror inte att det är någon större idé att bjuda bilder från ringen eftersom alla är super mörka och hunden är en pytteliten vit prick mitt i bilden utan att man kan se så mycket :)



Men här ler Puff lite fint åt sin husse medans vi väntar på vår tur på bordet.

Det var jätte roligt att höra av en annan papillonuppfödare att Puff var väldigt lik sin far, Perlygates Tintin. Det är kul eftersom pappan är verkligen snygg. Sedan fick vi också höra det vanliga "han är söt som en troll"-kommentarer, vilket också är väldigt roligt.

Det blev dock inte så mycket shopping på mässan, jag hittade inget roligt. Så det blev en hel massa "natur"godis, reflex-väst från Boett, balsamspray från K9 och plommon-balsam från Espree.  

När vi väl kom hem var vi dö-trötta och sov en liten evighet. Nu ska jag börja kolla hur utställningsåret 2010 ser ut, det är meningen att vi ska ställa ut Puff lite i Finland också (två flugor i samma smäll, ställa ut hunden och träffa släkt). Det ska bli spännande. Men nu ska vi börja sikta mot jul först.

Och förresten, den juniorhane som kom först var en liten nätt hund. Precis som vår uppfödare hade misstänkt: brittiska domare hade ögat för det lite mindre hanar :)

Det finns några regler när det gäller shopping.

1. Betalar man med kort har man inte använd några pengar (inte iaf lika mycket som man hade använd om man hade betalt med "riktiga pengar"

2. Alla matematiska normer ska omvärderas och göras om. 

Så här ser overallen ut, kvalitén är bra och superenkel att klä på vovven. Man kan också fixa med passformen så att den sitter perfekt på hunden. Vi gillar det :)

Och vad beställde vi istället för tomtedräkten? Jag skrev ett tag sen om en gullig tröja från Louis Dog (finns hos Posh Pooches).... och jag kunde ju inte bara motstå det. Så det här gulligheten väntar vi nu från posten:

Och oroa er inte, Puff kommer inte bli utan tomtedräkt heller. Vi la en ny beställning efter det från Spoiled Dog.


Måste jag ens säga att ungefär en månad sedan jag lovade mig själv att jag inte ska shoppa föra Stora Stockholm!

Jag kom på att jag har inte lagt ut bilder på Puff:s fina fleecetröjor från PoshPooches. Vi hade svårt att bestämma om Puff skulle köra den tuffa looken eller den gulliga, så vi köpte båda. Och egentligen, man kan väl inte ha får många fleece till den lille hunden, otroligt praktiskta plagg.

 Den här fleecen heter Pirate och kommer från Puppy Angel.

På luvan sitter en söt "boll" som dock brukar hoppa upp och sitta mellan Puff:s öron. Det ser väldigt lustigt ut, så vi får se om vi klipper ut bollen om det dunkar mot Puffs lilla huvud när han springer. Vi har dock inte hunnit prova den här fleecen in action, dvs utomhus































Det här söta fleecen kommer från Puppia och heter Amore.
Det är en uppdaterad version av den populära Loveholic-fleecen.

Puff är ursnygg i lila som är också mattes nya favvofärg.
Kanske en aning tjejigt, men ack så gulligt :)

Hur sköter ni era hundars tänder?

Jag måste erkänna att vi är inte familjen hundtandläkare, det händer att vi borstar Puff:s tänder och skrapar bort smuts men långt ifrån så ordenligt som man förmodligen borde.

Något som jag har tänkt att skaffa sedan länge är "Plaque Off" som ska:

• bättra andedräkt
• avlägsna tandsten
• ge frisk tandkött
• motverka plack

Finns det någon där ute som har erfarenhet av detta? Har hört massa positiva erfarenheter och tycker att det är absolut värd att prova. Såg att dom ska ha ett monter på Stora Stockholm, så kanske jag shoppar lite hos dom (också).

Igår var vi på Sollentuna på inoff utställning som arrangerades av Hjorthundklubben. Vi hade med oss även Puff:s kompis Molle som sällskap eftersom vi skulle vara hundvakt åt honom. Så nu har vi testat att det finns plats för två hundar i hundvagnen.... ifall man nu skulle råka få valpfeber i framtiden. Jag skulle ha tagit bilder av dom i vagnen men vi hade så bråttom när vi skulle åka att jag glömde både kameran och mobilen hem.

Jag skulle vilja träffa den människan som har sagt att "domaren bedömmer ca 20-25 hundar/timme". Det är  nämligen en låååång bit ifrån sanningen, iaf när det gäller inofficiella. Puff bedömdes som hund 76 och bedömningen började kl 9. När vi kom till platsen kl 11.30 var det nummer 34 typ. Jag vet inte med det faktum att vi är oftast efter chihuahuor och dom kanske går saktare i ringen med sina korta ben? Så till slut kom vi till ringen strax efter klockan 14.00. Så domaren bedömde genomsnitt ca 15 hundar/timme (dock blev hon snabbare under dagen, men förmiddagen gick oooootroligt sakna, som sagt ca 35 hundar på 2,5 timme....)

Men det var roligt då många papilloner var anmälda, hela 16 stycken sammanlagt. Det var alltså inte bara vi som skulle passa på och träna inför Stora Stockholm. Och i ringen gick det bra. Jag har ju haft problem att Puff vill bara nosa i ringen och inte koncentrera sig på mig och vad vi egentligen ska göra, men igår gick det bra. Några gånger doppade nosen till golvet med en liten ostvifftande framfor nosen fick honom att komma ihåg hur han skulle göra. Så det känns bra att ställa ut han i Älvsjö i december - dock får vi träna lite mer att stå (något vi har inte tränat på riktigt sedan början av sommaren....) 

Han blev 2:a i klassen (av 2 :) ) med HP.

"13 månader hane. Maskulint huvud och uttryck.
 Bra hals, rygg och kors. Passande benstomme.
Bra päls och färg. Behöver tid för att blomma ut"

Det var kul att äntligen får bedömningen att han ser maskulint ut - han är ju sockersöt som ni väl vet. Dock fick vi fortfarande höra utanför ringen kommentarer som "goooood så söt han är i ansiktet". Men vi vet ju att han är, vår sötnos.  Vi hade också börjat tro att han kanske äntligen har växt ikapp andra i hans ålder. Vi har ju inte sett andra papilloner i hans ålder så vi har inget att jämföra med. Men den andra som gick i hans klass var 3 månader yngre än han och oj så vuxen. Men det är bara bra för oss att Puff växer lite i sin egen takt eftersom vi får ha en "valp" lite längre tid :)