Papillons historia
Papillons historia
Papillons historia går hela vägen bort till 1500-talets Italien då förfader, Veronese-spaniel avlas fram. Denne hunden har fått namnet efter konstnären Paulo Veronese som var den första som fångade denna hund till målarduk. Denne lille hunden var enort populär i de västeuropeiska hoven och ska ha kommit även till Sverige genom Polen. Det fanns flera svenska drottningar som var väldigt förtjusta i denna lilla hund, såsom Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora.
Under 1600-talet avlades fram Tizian-spaniel i Frankrike. Tizian (som också är fått sitt namn efter en konstnär, Tiziano Vecellio) ersätt så småningom Veronese-spaniel. Tizian-spaniel hade mer eleganta och förfinade drag än föregångaren. Båda veronese- och tizian-spaniel hade tunga hängöron.
Den här målningen användes som grund när man skrev första rasstandard.
På 1600-talet blev rasen väldigt populär i det franska hovet. Det sägs att Madame de Popmpadour och Marie Antoinette hade flera dvärgspaniels (som dom hette på den tiden). Marie Antoinette sägs har burit sin lilla hund i famnen när hon gick fram till giljotinen... Ludvig XIV:s dvärgspaniels ska ha haft en egen kammartjänare. Fast den mest kända hunden från den franska hovet är formodligen ”Coco”, Ludvig XVII:s dvärgspaniel som troget håll hono sällskap under sin fångenskap i Le Temple som efter hans död fick följa hans syster Mme Royale b.la till landsflykt. Det sägs att Coco dog vid 22 års ålder.
Vid ödets ryck föddes en kull valpar med stående öron i Bryssel, Belgien året 1896. Även om det ibland påstås att stående öron var resultat efter en korsparning med en spets, har man kunnat bevisa att det handlade om en natulig mutation.
Första rasstandard för kontinental dvärgspaniel (som rasen faktiskt fortfarande officiellt heter) skrevs av greve Henry de Brulandt i Frankrike 1897. Han beskrev hunden som ”liten dvärghund, mycket livlig och klok. Lite senare (1905) i andra upplagan av boken Les Races de Chiens beskrev han hunden som ”behagsjuk”
1922 ställdes tre Papilloner ut på den Belgiska kennelklubbens utställning i Bryssel vilket väckte inte bara sensation utan även medförde att den ståndörade varianten fick sådan efterfrågan att den snabbt gick förbi den ursprungliga hängörade varianten i popularitet.
Den svenska papillonuppfödning startade med import från England och Belgien. Rasen var relativt representerat i Sverige redan på 30-talet trot att den inte ännu hade blivit registrerad av SKK. Under andra världskriget upphörde hundavel i stort sätt överallt. När kriget väl var över fortsatte hunduppfödningen igen. 1950 startade papillonavel av Margita Ströberg i kennel Videbacken och införde rasen tillbaka till Sverige. Det sägs att hon hade träffat rasen under sin semesterresa till Italien och väl hemma så impoterade hon fem hundar från England. Dessa hundarna, en hade och fyra tikar var det första papilloner som registrerades hos SKK efter kriget. Man säger att början av 1960-talet var papillonuppfödningens guldtid.
1955 skildes de två olika öronvarianterna åt till namnet. Den nya varianten med uppresta öron fick behålla det gamla namnet papillon (=dagfjäril) och hundarna med nerfällda öron fick nya namnet Phaléne (=nattfjäril). Öronen är dock det enda som skilljer dessa hundar och därför kan det hända att papillonföräldrar få en phalénevalp.
Det är inte heller fört 1967 som Papillon och Phaléne börjar tävla var för sig i utställningarna i Sverige.
Och inte smarta ska dessa småttingar vara. 1963 vlev Sveriges första lydnadschampion just en papillon och 1989 blev papillon världens minsta räddningshund.
Så nu utmanar jag er kära bloggläsare göra en sammanfattning av era hundrasers historia. Det ska bli intressant för oss andra att läsa och få massa ahaa-stunder då man fattar varför hunden är som den är.
Intressant historia! Ska göra upp om en Amstaff sen :)
Nä, jag är egentligen ingen småhundsmänniska, jag gillar större kraftiga hundar. Förut var jag så desperat - VILL HA HUND, så förslog alla hundraser och jag tog den för jag sade att pappa kunde ha den i cykelkorgen när han cyklar till jobbet (hans jobb är tillåtet att ha hundar med). Men tyvärr, en papillon passar egentligen inte mig :)
Att få just amstaff är helt slump, det var Azi jag ville ha inte pga ras, långhistoria ligger bakom de.
Nästa hund blir nog vorsteh, och det lutar åt boxer eller schäfer också :)
Haha elwiz kan sitt namn bara när han vill än sålänge men jag har ingen brådska med honom han är ju bebis fortfarande :).
Ja han verkar fått det mesta från tibben förrutom färgen men man vet aldrig, han kanske blir mer pappis-lik när han är vuxen och all babyhull är borta xD!
Kul att läsa! Min vovve är ju en bladning av två raser så det skulle nog bli en komplicerad historia ;)
