Jonna och Puff

Ja, Puff har ju deltagit en och annan utställning, bägge inofficiellt och officiellt. Man brukar tycka att Puff är en söt liten hane, som kanske inte är så himla manlig direkt , ”har inte tydlig könsprägel”. Vår lilla sötnos.  Men hundutställningar är väldigt roligt tycker jag, så även i framtiden kommer vi besöka utställningar, och planen är att Puff i år ska visa sig i showringen i alla fall några gånger senare på sommaren.

 

Här är vi på någon inofficiell utställning när Puff fortfarande var rätt så liten (och gullungen hade inte så långa öronfransar ännu)

På tal om utställningar så i lördags var jag och tittade på utställningen i Vallentuna. Förut använde man siffror i kvalitetsbedömning  1,2,3 (en etta är bäst och ettorna gick vidare till konkurrensen) men sedan januari i år har man bytt till nytt system. Numera pratar man om;  excellent, very good, sufficient och disqualified. Och nej, det är inte direkt jämförbart att exempelvis excellent skulle vara ”gamla 1” och very good ”den gamla 2)”, det vore ju för enkelt.

Hundsport och knähund är kanske alltid de begreppen som folk kopplar ihop.

Puff är ju en väldigt pigg liten hund, som tränar gärna så länge det är roligt. Han är inte direkt en BC som står bredvid sin matte och hela tiden undrar vad han kan göra åt sin matte – jobbar är ju hur roligt som helst! Puff ska ha egen vinning i det hela, annars är det inte värd det.

 

Vår hundsport nr 1 är agility. Från allra början tyckte Puff att det var skitkul, han sprang som en tok men när han började inse att man måste springa åt de hållet som matte /husse vill, så var det inte lika kul. Och då gjorde han absolut ingenting – och nu överdriver jag inte. Han bara satt på rumpan mitt på banan, medan jag hade cirkus med diverse leksaker och godis.  Det släppte efter ett tag, och eftersom han tycker att agility är roligt, så är det väldigt självbelönande för honom att träna just agility.

 

Det som är nytt för mig är rallylydnad. Jag gick på en temadag och det var hur roligt som helst. Så det tycker jag köra lite mer; det är lite lagom för mig jämförd med det väldigt strikta tävlingslydnaden.

 

Till sist har vi hundutställningar. Det är helt eget värld, värld som jag upplever väldigt spännande.

Jag har funderat på att åka till utställningen i Vallentuna för att titta. Jag ska inte ställa ut, jag funderade lite för länge och jag vill ställa ut i Vallentuna eller i Österbybruk - och därmed missade bägge anmälningar. Men vi ska nog åka och hejja på Puffs halvmorbröder (de har samma pappa som Puffs mamma har, dock är de inte från samma kull).

Är det någon av er som ska dit och titta eller ställa ut?

Blandras eller renrasig, denna måste vara en av de hetaste diskussioner i hundvärlden.

 

Själv har jag valt en renrasig, och skulle göra det även i framtiden.  Jag vill ju ha vissa utseendemässiga egenskaper, och blandrasvalparna vet man aldrig hur de kommer att se ut. Sedan vill jag även ställa ut.

 

Att välja renrasig för mig innebär trygghet. De flesta uppfödare (ja, det finns väl ruttna ägg även bland renras-uppfödare) har oftast flera års erfarenhet om rasen, samt varje kull har planerats med omsorg. Man har koll inte bara om föräldrarhundarna, utan oftast känner uppfödarna till halva släkten flera generationer bakåt, deras hälsostatus, samt hurdana valpar de brukar lämna efter sig, både utseende mässigt och mentalt. Man väljer den hanen och tiken, som bäst kompletterar varandra.  Så för mig, avla hundar innebär något mer än bara välja en söt grannhund och efter ett två månader födds det ett gäng valpar.

 

De som jag upplever är ännu skummare är de som verkligen ”föder upp” blandraser.  Jag menar, vad är vitsen? Visst, all detta snack om att skapa nya raser och att alla raser har någon gång varit blandraser, men i dagsläget har vi såååå många olika raser att var och en borde kunna hitta något som passar.  Sedan finns det ju ändå massor av blandade valpar av diverse kombinationer, så känns konstigt att med flit skaffa flera.

 

Fast det som är nog ännu skummast är de som föder upp renrasiga, men icke-registrerade hundar. Det skriker ju bara att det måste vara något konstigt på bakgrunden

 

Vi har på vår bekantskapskrets en del blandraser, samt renrasiga. Att någon väljer en blandras, bryr jag mig egentligen inte så mycket om – fast jag kan inte låta bli att undra varför.  Nu är jag dock så nyfiken att jag alltid undrar varför någon har valt just den rasen de har valt (kan ju inte fatta att någon vill ha något annat än papillon liksom…) För mig skulle det inte vara värd spara ett par 1000-lappar för inköpspriset, och inte känna valpens bakgrund.  Fast som sagt, alla har väl sina anledningar.

 

 

Jag är ju uppvuxen på en hästgård, så jag har haft en ponny/häst sedan jag var 10 år gammal. Lyxigt va - dock är det inte alltid så himla roligt att bo på gård, häst eller inte :) Då har vi alltid haft en katt, eller katter. En sommar hade jag också en kanin, men det rymde från utehagen en natt och förmodligen slutade som mat ute i skogen. 

Min första ponny hette Wilma och var en svart New Forest Ponny. Henne hade jag ett par år tills hon insjuknade och gick tas bort. Då fick jag ta hand om en gammal gammal ponny Pinto, vars ägarinna hade några år sedan gått bort i cancer, och hennes föräldrarna behöll kvar ponnyn. När Pinto kom till mitt liv, har han 24/25 år gammal och vi trodde inte att han skulle ha så långt kvar. Där trodde vi fel, sex år senare vid 31 års ålder fick han somna in i hans hage när bakbenen plötsligt hade paralyserats. Han var lugn och verkade inte ha ont, helt enkelt så fin stund som en sån stund nu kan bli - en liknande önskar jag att få uppleva med alla mina djur när den dagen är framme.  Men samtidigt med Pinto, sommaren 2000 fick jag också en egen häst, Uppis. Men honom har jag tränat och gråtit tårar, blivit påtrampat, fått gå hem från ridturen när jag blev nerslängt...tränat, tränat och tränat.  I dag är han 17 år och i full fart - min lillasyrra har tagit hand om honom sedan jag flyttade till Sverige.

Ibland kan jag sakna ridning, men ändå inte. Jag tycker att det är mycket enklare att ha djur som man kan bära med sig vid behov. När vi skaffade hund, försökte folk att skrämma oss med hur mycket jobb det skulle vara. För mig är hundägandet "piece of cake" jämförd med hästägandet :)

Här ser ni mig och Uppis. Som ni kan se, är detta med att klä på sina djur något jag har fått hemifrån....

 

"Somewhere behind the rider you've become,
the hours of practice you've put in, & the
coaches that have pushed you, is the little girl
who fell in love with the sport and never
looked back. Ride for her."

 

Idag har vi haft en händelserik dag.

Dagens lunchpromenad blev riktigt miljöträning då vi har cirkus på besökt här var vi bor. Så på promenaden träffade vi på hästar, prickiga ponnyn, kameler, zebror, kor mer enorma horn och åsnos.  På vår vanliga äng som vi brukar promenara genom, var nu rena rama Zoo och betade i hagen.  Puff den coola pälsråttan, tyckte inte alls att det var några konstigheter alls att ha enorma kameler bara någon meter i från honom.

På eftermiddagen åkte vi till hundklubben och husse skulle köra lite agility med Puff. Jag och min dåliga rygg (har varit typ orörlig hela helgen tack vara ryggen som har låst dig) fotade lite. Det har var första gången vi var på agilitybanan sedan höstas, och det gick kalas bra.

Hinder som vi har fortfarande problem med är;

1. Gungan - Puff springer upp utan problem, men tycker fortfarande att det är lite otäckt med "obalansen" och när gungan gungar neråt. Men det börjar bli bättre.

2. Slalom - här behövs det inga ord. Det här måste vara tråkigaste momenten att träna på tycker jag. Dock har vi slalompinnarna hemma, så små träningsstunder och ofta borde vara tricket.

3. Platta tunneln - hur ska man förklara till en fjärilslätta papillonen att det finns en vits att försöka trycka sig genom den tunga presennier? Så fort han kan se lite lite ljus genom, är det inga problem, men är det kolsvart fattar han nada.

Här får ni i alla fall se lite (suddiga) bilder om dagens träning, måste bara säga att det är inte så lätt att fotografera en blixt snabb minihund på agilitybanan....

Puff är min, och husses första hund. Jag hade knappt umgåtts med hundar innan Puff, men hur svårt skulle det vara liksom? Vi hade läst på en del, och visste hur vi inte skulle göra - vara nojjiga.

Uppenbarligen fanns det 101 sätt att förstöra en hundvalp; att få en hundvalp att överleva sitt första levnadsår verkade vara rena rama "rocket science" om man nu trodde allt man läste på böckerna och internet. Man behövde ta minst 6 månader helt ledig för att bara umgås med valpen, annars skulle den minsann inte bli en fungerande del av samhället. Att lämna sin lilla valpen själv för en sekund skulle vara dödsynd, balansen mellan träna och leka skulle hur svårt som helst att lista ut.

Eller inte. Med Puff har vi använd sund förnuft, och fått en någon bortskämd hund som fungerar väl i vår vardag. Han har absolut varit en testkanin, och det finns självklart några punkter vad man skulle göra annorlunda med valp nr. 2.

Papillons historia

Papillons historia går hela vägen bort till 1500-talets Italien då förfader, Veronese-spaniel avlas fram. Denne hunden har fått namnet efter konstnären Paulo Veronese som var den första som fångade denna hund till målarduk. Denne lille hunden var enort populär i de västeuropeiska hoven och ska ha kommit även till Sverige genom Polen. Det fanns flera svenska drottningar som var väldigt förtjusta i denna lilla hund, såsom Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora.

 

Under 1600-talet avlades fram Tizian-spaniel i Frankrike. Tizian (som också är fått sitt namn efter en konstnär, Tiziano Vecellio) ersätt så småningom Veronese-spaniel. Tizian-spaniel hade mer eleganta och förfinade drag än föregångaren.  Båda veronese- och tizian-spaniel hade tunga hängöron.

På 1600-talet blev rasen väldigt populär i det franska hovet.  Det sägs att Madame de Popmpadour och Marie Antoinette hade flera dvärgspaniels (som dom hette på den tiden). Marie Antoinette sägs har burit sin lilla hund i famnen när hon gick fram till giljotinen... Ludvig XIV:s dvärgspaniels ska ha haft en egen kammartjänare. Fast den mest kända hunden från den franska hovet är formodligen ”Coco”, Ludvig XVII:s dvärgspaniel som troget håll hono sällskap under sin fångenskap i Le Temple som efter hans död fick följa hans syster Mme Royale b.la till landsflykt. Det sägs att Coco dog vid 22 års ålder.

 

 

 

 

Vid ödets ryck föddes en kull valpar med stående öron i Bryssel, Belgien året 1896. Även om det ibland påstås att stående öron var resultat efter en korsparning med en spets, har man kunnat bevisa att det handlade om en natulig mutation.

Första rasstandard för kontinental dvärgspaniel (som rasen faktiskt fortfarande officiellt heter) skrevs av greve Henry de Brulandt i Frankrike 1897. Han beskrev hunden som ”liten dvärghund, mycket livlig och klok.  Lite senare (1905) i andra upplagan av boken Les Races de Chiens beskrev han hunden som ”behagsjuk”

1922 ställdes tre Papilloner ut på den Belgiska kennelklubbens utställning i Bryssel vilket väckte inte bara sensation utan även medförde att den ståndörade varianten fick sådan efterfrågan att den snabbt gick förbi den ursprungliga hängörade varianten i popularitet.

 

Den svenska papillonuppfödning startade med import från England och Belgien. Rasen var relativt representerat i Sverige redan på 30-talet trot att den inte ännu hade blivit registrerad av SKK. Under andra världskriget upphörde hundavel i stort sätt överallt. När kriget väl var över fortsatte hunduppfödningen igen. 1950 startade papillonavel av Margita Ströberg i kennel Videbacken och införde rasen tillbaka till Sverige. Det sägs att hon hade träffat rasen under sin semesterresa till Italien och väl hemma så impoterade hon fem hundar från England. Dessa hundarna, en hade och fyra tikar var det första papilloner som registrerades hos SKK efter kriget. Man säger att början av 1960-talet var papillonuppfödningens guldtid.

1955 skildes de två olika öronvarianterna åt till namnet. Den nya varianten med uppresta öron fick behålla det gamla namnet papillon (=dagfjäril) och hundarna med nerfällda öron fick nya namnet Phaléne (=nattfjäril). Öronen är dock det enda som skilljer dessa hundar och därför kan det hända att papillonföräldrar få en phalénevalp.

Det är inte heller fört 1967 som Papillon och Phaléne börjar tävla var för sig i utställningarna i Sverige. Och så smarta ska dessa småttingar också vara, inte bara otroligt vackra knähundar.  1963 blev Sveriges första lydnadschampion just en papillon och 1989 blev papillon världens minsta räddningshund. 

 

Och sedan ett litet urdrag ur rasstandarden;

Helhetsintryck
Rasen är en dvärgspaniel med normal och harmonisk kroppsbyggnad. Den skall ha lång päls och ett måttligt långt nosparti, som skall vara kortare än skallen. Rasen skall ge ett livligt intryck, vara graciös men ändå robust. Den skall ha stolt hållning och ett lätt elegant steg.

 

Rasklubben heter Papillon-Ringen, och deras hemsida kan du besöka här.

 

 

Idag är det dags att presentera Puff. Ni har redan lärt känna Puff genom bloggen men här kommer ändå lite info om honom.

 

Puff heter egentligen Silkeslena Ceylon och föddes i september 2009 tillsammans med sin sina syskon, en trefärgad hane och en röd tik. Puff var den första av dessa tre som lämnade mamma Trollas mage, och var den minsta valpen av alla tre.  Som ni vet, är Puff en trefärgad papillon, och väger idag 2,8 kg, dvs att han är rätt så liten. Han är officiellt docksöt, då de är något han brukar få som bedömning på utställningar. Han må inte vara så överdrivet maskulin, men söt är han i alla fall.

 

Första gången när vi träffade Puff (han var 5 veckor gammal) så sov han i stort sätt hela tiden. Syskonen lekte, sprang runt och klättrade på oss, men Puff sov. Och honom skulle vi ha! Sovandet är fortfarande en av hans favvosysslor, även som 8 veckors valp sov han hela nätter och idag kan han lätt ha sovmorgon med oss fram tills 11.00.

 

Vi har gjort en del saker med Puff, och han är super miljötränad. Precis efter vi hade fått hem honom, fick han åka med mig fram och tillbaka till Falun ca en gång i veckan. Ibland sov vi där en natt, men oftast kom vi hem med kvällståget. Tågresan Stockholm-Falun tar ca 3 timmar och detta har varit bra miljöträning för Puff. Senare han han b.la åkte flygplan med oss till Finland, och några gånger rest med båt över till Finland. Han är även van vid att följa med till stan lite då och då, och tycker att det är spännande att titta på alla dessa människor runt om. För mig är det jätte viktigt att han en hund som är lätt att ha med sig, och Puff slutar inte förvåna mig hur lugn han kan vara på nya platser.

 

I vardagen har vi tränat Puff lite med det ena och det andra, men vi har mest satsat på att kunna ha en hund som kan vara lös. Puff är fortfarande inte helt 100% pålitlig att ha lös på promenader (han vill såååååå gärna hälsa på små hundar) men han är väldigt duktig på att gå lös. Sedan har vi tränat lite agility, vilket vi absolut borde träna mycket mer. Jag har även ställd ut Puff en del, men det är meningen att blivande lillebror ska bli en show-stjärna och Puff får bli en agility-stjärna!

 

Puff är helt enkelt vår lilla undervalp!

 

Ja, i den här bloggen skrivs det mycket om Puff, vem är jag egentligen.

Jonna heter jag och är 25 och ett halvt år gammal. Jag kommer ursprungligen från Finland, men har sedan hösten 2004 bott här i Sverige. Under min tid i Sverige så har jag bott olika områden i Stockholm, samt pluggat i Falun två år. Jag är uppvuxen på hästgård, och äger faktiskt fortfarande en häst. Hästen är dock nu "adopterad" av min lilla syster.

4 år sedan träffade jag husse-Johan (fast då var han bara vanlig Johan, ingen husse) och hösten 2009 fick vi Puff. Jag har alltid velat ha en papillon, och de var faktiskt den enda hundrasen jag kunden tänka mig att skaffa. Så en papillon blev det - efter jag hade hjärntvättat den blivande hussen men tjat och hundsnack.

I dagsläget bor vi på utkanten av Stockholm - val som vi gjorde för att kunna skaffa en hundvalp. Att ha en hund och bor här "ute i skogen" är rätt så skönt promenadsmässig, samt att vi har inte alls så långt till brukshundsklubben, men eftersom jag avskyr kommunaltrafik skulle jag inte tacka nej att flytta härifrån. Fast då måste man ha nånstans att flytta till.

Jag har studerad mediekommunikation, men idag arbetar jag med något helt annat. Drömmen och planen är dock, att hitta ett arbeta som motsvarar det jag har pluggat. Vi får se hur det ska gå.

Om jag skulle vara en superhjälte, skulle mitt egenskap vara sovande. Jag kan nämligen sova när som helst och hur länge som helst, oberoende hur trött jag är eller inte är :)

Så det var lite om mig!

Hos söta Molly hittade en roligt lista där man har en uppgift till varje dag man ska skriva om. Denna lista kanske hjälpe mig med bloggandet, så nu kööööör vi :)



Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renras eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2011

Ikväll har Puff fått ha en spa-kväll. Smutsiga hundar är nämligen det värsta jag vet!

 

I dagsläget använder vi K9-produkter vid bad, och jag måste säga att jag inte är alls frälst i dem. Förut hade jag Espree, både rainforrest och plommon, och jag gillade de mycket bättre.  K9 luktar ”sjukhus” dvs för kliniskt (jag är en av dem som tycker att oparfymerade handcremer/duschcremer etc luktar apa) Jag kan även tycka att de gör den lätta papillonpälsen något torr.

 

Nu ska vi testa något nytt; Isle of Dogs. Puffs uppfödare har använd detta ett tag nu, redan innan de kom till Sverige och hon ger tummen upp! Så nu ska vi också köra hela paletten, shampoo, balsam och balsamspray. Vi hoppas att detta ska göra under till Puffs päls! Puff badas ju så ofta, att vi behöver en effektiv shampoo, som ändå är skonsam.  Isle of Dogs finns att köpa hos 4show.se.

 

 

 

 

Vi ska inte heller förlita oss helt på yttre vård, utan har hittat en super matolja från Finland, Nutrolin. Några droppar av det, och jag kan svära att Puffs öronfransar har växt!

 

 

Ingredienser:
Kallpressade: hampfröolja, rypsolja (omega-9), linfröolja, naturlig antioxidantblandning.

LA : ALA och GLA : SDA (2:1)
Omega-3 : Omega-6 (2:1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men nu jag och Puff ha lite skönhetsömn!

 

 

 

 

Dagens vill-ha är Leslie McDevitts bok "Släpp kontrollen lös- trygghet och självkontroll för din hund" Vi har inte en endaste hundbok här hemma (kan beror på att trots att jag älskar böcker, så hatar jag har böcker framme som del av inredning). Men den här boken verkar väldigt intressant. Någon som har läst denna?

Enligt canis.se är boken är särskilt lämplig för:

* Hundar som är osäkra eller inte klarar av att jobba okopplade i närheten
av andra hundar

* Hundar som lätt låter sig distraheras eller har problem med att koncentrera sig

* Hundar som är reaktiva eller lätt hetsar upp sig

* Hundar som är ängsliga eller stressade och "stänger av"

* Hundar som inte klarar av att kontrollera sina impulser när de är upphetsade


Vi har ju Puff som inte alltid är det enklaste att arbeta med. Han orkar koncentrera sig ca 5 min i taget, distraheras om allt och inget, kan bli tokvild när vi tränar och bara skuttar och hoppar runt om, och när han ledsnar så stänger han bara av. (Jag minns fortfarande när vi gick agility kurs och Puff bara satt på sin rumpa mitt i banan och vägrade flytta en endaste centimeter trots vi hade cirkus med godis och olika leksaker....) Han är väl långt ifrån en problemhund när det gäller träning, men det är mer vi människor som behöver inspireras.

I helgen tog vi fram slalompinnarna när vi var ute på gården, och det gick väl OK med tanken på att det var nångång i augusti som Puff senast såg de pinnarna. Och sedan har vi ju gungan, som Puff ännu inte klarar av helt själv utan vi behöver sakta ner farten neråt.

Nu tycker jag att det är dags att återuppta bloggen. Husse har varit snäll och köpt en bärbara till mig (då han nog inte vill att jag ska använda hans ”stordator”).

 

Hur ska jag summera första kvartalet av 2011. Vi har nästan blivit med valp, testat nya hundsport, och är i en oändlig veterinärscirkus. Men annars har det inte skett något särskild.

 

Planen är att vi ska skaffa en hund nr2, en hund som jag kan ställa ut. I januari var ni väldigt nära att skaffa en liten fjärilsvalp, tills vi kom fram till att den inte känns som vår valp. Det var inte det samma som när vi fick Puff, där vi vid första träffen visste att han bara måste bli vår. Efter det har det varit valptorka, det födds verkligen inga valpar, där allt matchar: tiken, hanen, uppfödare. Mission impossible helt enkelt. Vissa dagar blir jag så trött på det här hela att vi kan bara gå på blocket.se och köpa en schäfer/tax-blandning (eller någon annan lika spännande coktail och då får det vara bra J Men vi fortsätter att leta efter en liten (helt trefärgat) med fin teckning, hane, som har snygga päron med fin päls och fina öronfransar.  Hur svårt kan det vara liksom!

 

Jag och Puff var med på en temadag om rallylydnad. På frukosten med alla deltagare var jag redan redo att ta min lilla pälsråtta och smita tillbaka hem. När vi skulle presentera oss, så visade sig att alla andra hade startad på lydnads III. Och jag har en hund som inte kunde kommandot ”ligg” Men kursen blev rolig, och rallylydnad verkar vara något för oss. Nu har vi även hårdtränat ”ligg” här hemma, och äntligen börjar Puff fatta vad det innebär, och framför allt att man kan lägga sig ner på magen även utomhus (och inte bara på en mjuk matta).

 

Veterinärscirkus… ja, det är nog bästa ordet att använda. Man ska inte oroa sig, det är inget fel på Puff. Rent fysiskt i alla fall.  Några månader sedan blev hans innekissandet helt hysterisk, han kissade hela tiden, överallt. Urinstenar eller problem med prostata var gissningar. 1a kissprovet visade blod och bakterie i kisset, men efter en veckas antibiotika var det borta. Dock var beteendet kvar.  Han har varit på ultraljud i Albano, men inget fel hittades då heller. Nu har vi precis tagit sista blodproven för att kolla alla värden på njurar, men ”risken” är att det kommer tillbaka utan lilla minsta avvikelse. Kissandet har blivit mycket bättre, men inte helt 100%. Men vi få se, kemisk kastration är något som har kommit upp hos veterinären… (och jag som hellre ha en kissande hund än hund som får en ullig päls…)

 

Så har vår 1a kvartal sett ut. Nu ser vi framemot sommaren och värmen. Kanske lite ledig tid skulle inte skada heller. Hundträning, sommarens mål är väl att Puffs ska lära sig det förbaskade slalomet, och vem vet, det vore ju kul om han lärde alla moment från rallylydnads nybörjarklass.