Jonna och Puff

Igår är ingen bra dag. Jag började morgonen att kliva i valpkisspöl och resan hem från jobbet tog två timmar. Hur kunde 15 minuters hemresa ta två timmar då. Jo, jag fick punktering på bildäcket och försöka betala i mataffär fast jag uppenbarligen hade inga pengar på kortet. Johan och hundarna skulle komma till min räddning men bussen de åkte gick sönder och de fick vänta på det nästa. När jag väl var bara några trappor ifrån hemdörren så kräktes Hubbe på mig (han stackaren blir ibland lite åksjuk i bilen)

-

Ibland går det inte som planerat – men inget ont utan att det ska vara något gott. Det blev miljöträning för Hubbe i alla fall, han fick åka buss för första gången i sitt liv.

Måste-fixa-bloggdesign-till-något-mycket-snyggare

Nu har vi haft Hubbe hemma hos oss nästan två veckor.  Vilken spännande valp lillemannen är, mycket annorlunda både utseendemässigt och på sättet än Puff var.

Han är en tuff liten valp, som redan nu kan ”skälla på oss” när han vill ha saker. Vill han inte sitta i famnen förvandlas han till en ål och skriker samt att han har även bestämda åsikter hur roligt det är att hamna i bur/bakom ett galler när man t.ex åker bil, eller stänger separerar hundarna för en stund då Puff inte äter like fort som Hubbe. Med Puff leker han alla sina dagar, och det är inte alltid i det första tillsägelse han fattar att det inte är OK att dra Puff i öronen.  Hubbe har blivit en riktig hussegris, då husse är ju hemma med hundarna för tillfället. Valpen är duktig att gå i koppel det lilla han nu går i koppel, jämförelse med Puff som inte gick inte en centimeter åt det hållet han inte ville när han var liten. Det är inte läskigt alls att ha Hubbe lös, då han är även väldigt duktig på att komma när vi ”smaskar” och ropar på hans namn. Han håller sig också väldigt nära hela tiden, men tycker att skogen är lite rolig ändå. Det har ju inte blivit så himla mycket att vara ute heller då det har varit antingen kallt och blött hela tiden.  Han äter otroligt bra, vilket är konstigt då Puff aldrig har varit någon särskild matglad typ.

-

Utseendemässigt är det också en stor skillnad mellan våra hundar. Vi kallar Hubbe ibland kärleksfullt till vår tjockskalle : ) Han är mycket mer stabilare valp än vad lille Puff var.

-

Att ha två hundar funkar bra det med. Hundarna har t.o.m redan en gång sovit i samma biabädd (Puff vill helst inte ligga ihop med den störiga valpen, men Hubbe däremot gärna vill ligga ihop). De leker fint, men kan även låta varandra att vara ifred. Dubblapromenader har inte heller varit något problem,  det är ju ännu inte så att valpen promenarar nåt. Vi har tagit några långa familjepromenader så t.o.m lille Hubbe har fått komma ut till skogen och gå runt och nosa, men stora delen av promenaden kan han ju bekvämt åka under husses jacka.

-

Miljöträning har vi också hunnit med. Han har varit med på ett 6-års kalas (mer vuxenkalas, endaste barnen var kalaspojken och hans bror, samt en bebis som faktiskt hade samma födelsedag som Hubbe). Kalaset gick bra, Hubbe sov hela tiden. Han har även hunnit kika lite agility, då han och husse var och tittade när Puff och jag hade agilityträning.

-

Så ser livet ut hos oss just. Oh, och det bästa – två morgonar i rad har jag börjat morgonen med att trampa i valpkiss. Helt underbart!