Jonna och Puff

Husse: Jag ska ta ut Puff

Jag: Gör det, om du hittar honom.

Om du hittar honom. I vår lägenhet på 73 kvm är det hur enkelt som helst att tappa bort en liten hund. En liten hund, som kan ligga under täcken i vår säng, i gästrumssängen, under dessa sängar, under soffan eller lite vart som helst. Och nej, sover han så kommer han inte alltid fram när man ropar på honom. Det har tom hänt att jag har anklagat husse att han har glömt ta med sig hunden in i lägenheten och glömt honom till trappuppgången, när vi inte har hittat honom. Och att vi har gått till trappan och dubbelkollat att hunden verkligen inte är där. Hittar man inte hunden, måste man också dubbelkolla våra två gå-in-garderop och toaletten - det händer att Puff smyger in bakom oss utan att vi märker, och då stänger vi in honom där. Oftast brukar han dock krafsa på dörren rätt så snart.

Nu är det hur som sovdag för mig. Puff sover redan och husse är på jobbet. Ceasar Milan skulle ha ett och annat säga om hur Puff får sova. Jag har en gång sett en avsnitt som gick ut på att hunden får aldrig befinna sig högre upp än matte/husse, eftersom den kommer då uppleva helt konkret att den står över sin "pack leader". Puff sover i sängen med oss, under mitt täcke oftast. Han brukar använda mitt ben som kudde, och då måste man ligga hur stilla som helst att inte väcka honom. Ibland sover han på oss., dock inte så ofta. Men utan att blinka så klättrar han på oss precis hur som helst han själv behagar. (Jobbiga är att hans tassar är precis så smala, att det passar perfekt mellan revbenen - och ja, det gör lite ont när de pinniga tassarna trycks mellan revbenen, tur att Puff inte är så tung.

Men nu, god natt!