Jonna och Puff

Den här dagen har varit en typisk måndag. Innan klockah hann bli 12.00 hade jag hunnit med att glömma bort att jag kokade ägg så dom fick koka 1 timme, ha en liten oljaolycka i köket vilket ledde till att det började brinna på spisen, och glömma bort rasta Puff på morgonen. Fatta att vi har haft en hund snart 1,5 år och idag glömde jag helt och hållet att jag aldrig rastade han mellan att jag hade klätt på mig och började fixa frukost. Hur fasen kan man glömma bort att rasta hund? Hur dålig matte är man inte då liksom?!

Igår kväll var det nästan lika illa. Vi tappade bort Puff. Jag redan skyllde på husse att han har glömt hunden ut eller minst i trapphuset. Men annars var vi rätt säkra att han finns nånstans i vårt ca 70kvm stora lägenhet. Men han fanns ingenstans. Han kom inte fram när vi ropade, prasslade godispåsar, lekte med hans favvo pip-råtta. Ingen filt eller täcke rörde sig inte heller och avslöjat Puff som ligger under. Till slut hittade vi han där vart vi borde har börjat leta från första stund, liggandes under täcken i sängen. Men en liten Puff kan bli väldigt väldigt platt och syns verkligen inte ett dugg om han ligger under ett täcke.

Under lunchpromenaden började jag längta massor till sommaren när marken är torr. Eller till och med tillbaka till några minusgrader och snö. För att blöt och slaks, det är ingenting för lilla fjärilshunden som minsamm vet precis att han härstämmar från fina kungliga hundar från franska hovet och ska därmed bara ligga på silkeskudde och promenera ibland runt slottsgården bland rosor och fjärilar.  Enda sättet det blir ett något trevligt promenad här i blöta stockholms-by är att han får gå lös och trippa efter i sin egen takt (dvs han försöker gå vid sidan där det förtfarande finns snö kvar vilket är svårt då det lutar rätt så mycket...). Och råkar man trampa i vattenpöl måste man stanna till och skaka av vatten från tassarna innan man kan fortsätta.