Hönsmamma
Jag måste vara en av de nojjigaste matten i hela landet. Jag är helt övertygat att folk med större hundar än storlek mini har det mycket lättare då hundarna är mer tuffare.
Jag är inte orolig att ha Puff lös för att jag inte skulle lita på honom - de är de andra hundarna som jag inte litar på. Jag är rädd att en vacker dag så kommer vi möta en större hund (och ca 90% av alla hundar är större än Puff knappt 3kg) som också går lös och vill äta upp lille Puff. Om jag då skulle ha Puff komplat skulle jag hinna lyfta upp han på en lite bråkdel av sekund men.... Utgången skulle alltid vara dålig...frågan är bara hur illa det skulle gå. Men detta är dock något man inte kan gå runt och fundera på alla sina dagar, man får bara välja lite lagom trygga ställen att släppa lös lillen. Men man ska inte uppmana ödet, vi vet t.ex att grannhunden verkligen hatar småttingar och jag vill inte ta risken att denna hundens ägare inte kan hålla ordning på sin hund när de möter springande och lekande Puff. Så nej, nu blir det koppel här hemma.
Jag är tok orolig att någon ska ta Puff. Att jag nånsin skulle lämna han utanför en affär finns liksom inte i min värld och tanken på att lämna han själv i bilen känns inte så trygg heller.
Sedan är jag orolig över att någon ska trampa på Puff, att han äter något som inte smällter i magen eller fastnar i tarmarna, att vi mosar honom när han sover i sängen med oss...jo ni fattar...
Men när man är en liten hund så alla små grejerna kan vara så stora.
Hur nojjiga är ni?
