Vardagen

Nu är vi äntligen haltfria. Och veterinären sa att det skulle ta några dagar, det tog ju nästan en vecka. För att livet ska inte vara så enkelt skrek lillen igår (bara ibland) är man lyfte honom på rumpan. Fast på nästa stund gick det hur bra som helst att känna och klämma hela hund och lyfta upp o ner om man ville. Och han sprang som en galning, vilket han inte ha gjort under hela veckan, så han verkar vara rätt så frisk nu.

Skolan var förresten inte så skrämmande som jag trodde från början. Grammatiken är krånligt, men ändå inte. Det här lär väl gå bra, med alla ordklasser, satsdelar och fältschemor. Och flickorna på skolan är också snälla och goa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0