Jonna och Puff

....så hinner man ta lite tid för sig själv och blogga. Fotboll är nog samma sak för flickvänner som bolibompa är för mammor, en liten stund av frihet när killen/barnen sitter, mer eller mindre tyst framför tv. Så skönt :)

Idag, har jag faktiskt börja fixa lite saker inför flytten. Bara en vecka kvar, det ska bli lite spännande, konstigt att flytta hem till två helt främmande tjejer. Fast alla som känner dom, säger att dom är snälla, och det tyckte jag faktiskt med, det lilla som jag har träffat den andra tjejen. Så det ska nog bli bra...

Jag är förresten väldigt chockad. Jag har en kompis nere i Stockholm. Min singel-kompis. Hon som jag hade med mig när jag var ute o levde det vilda singellivet. O såååå himla kuuuul hade vi. Visst, det blev en del vin, sena kvällar och trevliga killar, men nästan allra roligaste var min kära kompis. Vi hörde ihop liksom. Det värsta som skulla ha hänt till oss var att vi skulla fasta i ett riktigt förhållande. Ungefär så. Men nu hörde jag, att hon har....FÖRLOVAT sig. Så klart visste jag att hon har en pojkvän och gemensam lån för lägenheten dom bor i, men att förlova sig.  Det känns som hon skulle vara otrogen mot mig. Vi är ju inte lika nära som vi var i "dom gamla goda dagar" men ändå. Vad händer med mig nu, när hon har gått över till den andra sidan, där alla är snälla flickvänner och pratar om barn o framtid. 

Detta skulle inte vara å chokerande annars, men hon var den sista. Nu är det ingen kvar. ALLA mina gamla kompisar (tiden innan Falun) är seriösa flickvänner nu.  Tänk om det går inte bra med killen, och jag blir singel igen. Vem ska ta hand om mig? Vem ska va den, som istället att mata mig med glass o tycka synd om mig, tar mig ute i vimmel igen? Tack o lov jag har iaf en Falu-kompis, som verkar va väldigt nöjd med sitt liv som singel just nu, så man får väl hoppas att hon finns där också den dagen när jag blir singel igen. (jag höll på att skriva ensam, man trots att man är singel, så är man ju inte ensam för det...eller hur)

Den dagen när någon av mina nära kompisar gifter sig så kommer jag nog sitta o storgråta i kyrkan. Inte bara för att jag är glad för deras skull, utan att jag är såååå himla rädd, att livet blir för vuxet. Jag vill inte det. Jag vill inte bli Fru V-W. Fast, kanske nån dag. Men inte än. Så snälla ni, för min skull....Om ni ska gifta er så fråga mig först om det är okei. Tack.

Men nu är det sov dags, så att man orkar vara pigg o glad imorgons seminariet. (usch...) Men god natt.