Typiskt...
Jag och en av mina kära klasskamrater gjorde en analys om "The sex and the city". Var väldigt intressant att analysera lite djupare hur dom singeltjejer egentligen identifierar sig. Men hallå! Vi kunde ha kunnat lika väl analysera mitt liv. Jag tycker att nån borde göra det. Kanske det vore så mkt lättare då.
Jag är en mitt-i-mellan tjej., Inte singel, men inte upptagen heller, Eller jo, upptagen är jag nog. Men inte flickvän. Eller. Jag är väl bara en tjej, som beteer sig som en flickvän. För att det vore ju nåt förskräckligt att vara en riktig flickvän. Dom är ju bara supertråkiga och går på parmiddagar och tycker synd om singeltjejer som har inte hittat det rätta än. Usch. Sån vill jag inte va. Aldrig.
Och sen ska jag vara tuff, som jag har sagt tidigare. Och jag behöver inte hjälp med saker. Inte med att stänga av väckarklockan, inte med att ladda min mobil, inte med att komma ihåg att ta med sig saker o ting till skolan. Det behöver jag inte. Men. Det vill jag. Typ. Men ändå inte riktigt. Då är man precis likadan som dom tråkiga flickvänner som utnyttjar sina stackars killar för att dom är så snälla och vill göra saker åt tjejen. Man måste ju vara självständig. Annars funkar det inte. Suck. Det är absolut inte lätt.
Men livet blir lite lättare för att nu är det slut med skolan. Nästan iaf. En hemtanta är bara kvar, och sen är det sommar. Och det är inte heller så lätt. Jag ser fram emot en sak som jag vill inte ens egentligen att det ska komma. Konstigt, att vissa saker gör en både glad o ledsen. Fast sommardagar med sol, värme o lite cider. Det är ingen som kan vara ledsen då. Hoppas jag.
Men nu är det dags för hemtentan. Vad roligt det kommer att bli. Puss.
Stockholm
Lidingö-familjen var, som vanligt, helt underbar. Fattar inte hur dom har lyckats med att skaffa så otroligt söta, roliga och gulliga små ungar. 5 och 4 åriga små grabbar och en liten liten 10-månaders prinsessa. fast redan första kvällen kom man ihåg hur livet är hos dom. Och lung och ro är inte några ord man kan använda, inte ens på nätterna. Stackars killen, har visste nog inte hur det skulle vara. Han klarade sig dock rätt bra, han är ju iof entligt en an mina kompisar, den perfekta pappatypen. Och faktiskt, måste berätta en sak. Han blev tok kär i lilla bebisen. Fast det kan man förstå, det var inte så himla svårt att bli kär i den lilla tjejen med enorma bruna ögon.
Att träffa kompisar blev inte riktigt som planerat. Först fastade vi på Lidingö och sen var alla mina kompisar som bor kvar i Stockholm bortrest och den typ enda som var kvar har förvandlats till en knasig hemmafru som jag absolut inte känner igen längre. Så det var lite tråkigt.
Och sen till det roliga, shopping. Och faktiskt, jag lyckades med det omöjliga. Jag hittade en klänning. Nu har jag inte några anledningar kvar att inte följa med kille hem till honom nästa vecka.
Men helgen var lyckats, solen sken och det var varmt och skönt. Vi överlevde till och med att gå genom IKEA på lördag eftermiddag. Vi är så modiga. Killen var också duktig, han gnällde inte en enda gång. Och jag lovar, han hade haft anledning att göra det, ett antal gånger faktiskt. Men jag fattar inte riktigt vad är fel med honom, han gnäller ju typ aldrig. Konstigt. Kanske det är bara bra.
Hemresan var också trevlig, Vi fick åka med kära fröken 08 och på vägen upp hit stannade vi och fikade lite med Sala, så att vi kunde passa på och hälsa på en annan kompis. Fast så trött som man var när man kom hem, otrolig mysig känsla. Nu är det nog dags för lite skolarbete, så tråkigt som det är. Men det är bara 1½ vecka kvar typ. Då är det SOMMAR. (måste komma ihåg att boka flygbiljetter)
