Jonna och Puff

Helt sjukt hur mycket saker kan en lite häst behöva med sig när han ska vara hemifrån 2½ dagar. Eller kanske det är mitt fel att jag packar med t.om regntäcket, trots att det är minst +25 grader i skuggan och inte en enda moln på himlen. Men man vet aldrig när det blir regn igen. Men ändå, nu är min lilla bebisponny ute på ?sommarkollo? utan mig. Undrar hur han klarar sig bland alla främmande hästar (han är inte direkt den mest socialaste häst?).  

 Precis ett år flög min käraste och finaste lilla ponny till hästhimlen. Han var ju jätte gammal, 31 år gammal och man visste att den dagen när han kommer lämna oss är rätt nära, men man är aldrig riktig förberedd ändå. Fast det var en sån fin dag och stund, finare hade det nog inte kunnat bli. Hans bakbenen hade slutat funka, men det verkade inte som han hade ont nånstans. Solen sken och det var inga andra människor på stallet, bara jag, veterinären och ponnys ?pappa?. Och sen tog han sitt sista andetag medan jag håller hans huvudet i famnen. Man bara sitter där o känner sig så lugn på nåt sätt. Jätte konstigt. Men man gråter, det gör man fortfarande när man tänker på det. Alla fina minnen som man har...