tråkiga dagar

Senaste två dagar har jag pluggat. Läst om språkvårdsproblem och hur språket har förändrats under 1900-talet, jag har läst om satsadverbial och predikativsfylldad och fältschemor och satsdelar. Och om det allra hemskaste, bisatser. Fy och usch.

Lite skogspromenader med underbaringen, eller med båda underbaringar som jag har här hemma, den lille och den store. Ingen som har haltat och slagit sig, så det är bra.

Så det är vad jag har gjort, inte så mycket alls. Nu har jag ont i nacken och vill bara att tentan ska vara över så att jag kan bli lite mer social och trevlig. Eller flytta mig från soffan är nog en bra början iaf.

Sent på en söndag.

I dag har vi varit en riktig familjen Hurtiga. Vid 11-tiden klädde vi på lille hunden och gick till skogen. Puff gillar skogen då där får man springa lös utan koppel. Idag var skogen dock lite extra rolig, då under natten hade det snöat en hel del. Efter en timmer var vi på väg hem igen och då hände det. Johan halkade. :) Lite roligt var det, han ligger halvt döende på marken och Puff klättrar på hans huvud. :)





Efter några timmars vila var det dags att flytta lite fiskar till sovrumsakvariet. Inte alls roligt att försöka fånga  9 stycken pyttesmå neontetror. Och ännu svårare att plocka upp dem från golvet...Johan lyckades nämligen putta lille fiskhinken från bordet och där splattrade alla små liven. Det gick inte heller att plocka upp dem med fingrar - då hade man bara mosat dem - så vi fick använda stekspade. Synd att man inte hann fotografera detta händelsen, det var faktiskt lite komiskt. Kan berätta att alla inblandade fiskar överlevde och trivs bra i sitt nya hem.

Nu borde jag egentligen sova, men pojkarna har bestämt sig att se på Oscar-gala och jag håller sällskap en liten stund iaf. Jag också hunnit med att anmäla Puff till utställningar, en inoff i Sollentuna den 28.e mars och Lilla Stockholm i den 10:e april. Även om lilla svansen nu inte vill vara som vi människorna önskar, (vilket matte fortfarande önskar och tror att det blir bra när Puff blir lite mer självsäkrare och får lite mer hår på svansen, det är ju faktiskt en snygg och fin svans här hemma, men lite blyg svans när vi är hemifrån) är det bra miljöträning till Puff.


God morgon



Här kan ni se Puff:s nya mysdräkt. Gullig eller hur? Och Puff visar inte tunga till kameran utan stackars tungan har lite svårt att vara kvar i munnen då det finns inte så många framtänder kvar, alla mjölktänderna har ramlat på en och samma gång :)

Idag ska vi forhoppningsvisst städa och organisera och pyssla och slänga och träna hund att stå på bord och ta en promenad i dagsljuset. Kanske till och med plugga då tentan spökar i snart framtid. (dvs på onsdag) men jag känner mig rätt så trygg när det gäller grammatik delen, men essee delen får vi se.


Hund eller en bebis?

Jag läste ett intressant artikel på Aftonbladet idag: Hur hundarna behandlas som bebisar och folk lägger på massa pengar på lyx-prylar och olika behandligar etc.

http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article4459122.ab

Men varför inte. Det är väl lite roligt att få pyssla det lilla extra, om pengarna finns dvs. Och sedan finns det även det grejer som övriga världen uppfattar som superfjantiga och onödiga, men en hundvärld väldigt självklara och logiska.
Som te.x

1. HUNDDAGIS/DAGMATTE/DOGGYWALKER

Att man inte lämnar sina barn ensam hemma när man går på jobbet är självklarhet. Men lille hunden då? Ska han behöva sitta i sin ensamhet och kissnödigt hemma medans husse och matte är på jobbet. Då kan de väl lika väl få åka till ett roligt ställe och umgås och leka med andra hundarna och matte/husse behöver inte heller ha dålig samvete att lilla älsklingen sitter hemma och väntar.

Puff:s framtid är fortfarande lite oklar angående detta. Nu löser vi det genom att för det mesta är någon av oss hemma. Jag har inte allt för mycket skola, och Johan har inte heller så mycket annat att göra än jobbsökande. Sedan har vi alltid Nicklas som är påtvingat att rasta Puff när Puff är ensam hemma med honom. Men i snart (?) framtid när matte och husse kommer i vuxenlivet med riktiga schemor och jobbdagar samt att Nicklas kanske har tröttnat på att bo med oss så måste någon extra hjälpa till med Puff. Dagis blir lite svår, då var jag vet så verkar det inte finnas någon här i närheten, men dagmatte däremot vore en rätt bra lösning. Puff som är liten (och snart lydig som en lydnadsstjärna) är kanske bra sällskap till en äldre dam. Eller en doggiewalker som kommer och hämtar Puff till promenad. Men vi får se, kanske vi får ha det lyxet att ha hunden med på jobbet.

2. HUNDKLÄDER

Här håller jag med, det kan gå lite över ibland. Men kläder är bra, särskild när man har en lite frysen fjanthund som inte alls tycker att det är roligt att vara ute i kylan. Och att bli blött när det regnar, det är inte allt för roligt det heller. Så Puff har lite kläder, och han tycker inte att det är så himla roligt att klä på sig, men när kläderna väl är på så bryr han sig inte om det. Om jag skulle nu hitta kameran skulle ni få se bilder på Puff:s nya mysdräkt. Det som han absolut inte behöver, men jag tror att det kan vara bra när han har badat och tycker att det är kallt, eller under regnrock.

3.LYXIKA HUNDPRYLAR

Har ni sett hur snygga halsband det finns. Med klitter och diamanter. fy vad snyggt. Så varför inte, hunden bryr sig knappt hur halsbandet ser ut, men mattes dag kan vara räddat om halsbandet matchar med dagen outfit.

4.HUNDAR I VÄSKAN

Vi har en hund i väskan. Väldigt ofta av olika anledningar. 1. På pendeltåget tycker jag att det kan vara skönt att "gömma" hunden och slippa en del jobbiga människor som vill klappa och pratar och lyfta och pilla. Sedan slipper jag också valpen som vill klättra och gå på golvet och äte allt äckligt som ligger där. 2. Lille valpen blir trött lite här och var och hela tiden och då måste han sova, annars blir han jobbig och gnällig och bryr sig inte om vi är hemifrån. Visst skulle vi kunna bära honom, men han sover bäst i sin lilla väska. 3. Har ni försökt låta en 2kg's valp att gå runt i stan i Stockholm? Oftast väldigt bekvämt att ha en väska.




5. HUNDAR I STAN

Puff 5 månader har varit med och shoppat. Eller shoppat och shoppat vet jag inte, men han har varit med på olika affärer. Han bryr sig inte så mycket om det, han gillar människor och när han blir trött så kan han gå och sova i sin väska. Och så är det ju enormt bra social-träning att gå bland folk, åka tunnelbana, vara lugn på fiket etc. Och nu är vi inte i stan med hunden så ofta, men ibland händer det.

Så kanske har vi en lite låtsas bebis. Men jag skulle fortfarande inte påstå att han är en typiskt "parishilton-hund". Han får gå med sina egna små ben så mycket som det bara gå (dvs risken att bli påtrampat finns inte och han orkar) och för det mesta springer han alldeles "naken" där ute också. Men nu ska vi ta en promenad mot pendelstationen och möta husse-Johan.

Utställning

Nu har vi överlevt Puff:s första utställning i Sollentuna. Puff tyckte att det var så himla läskigt på ringen att han vägrade gå, men på bordet skötte han sig bättre än aldrig förr; han bara stod stilla som fastlimmat. Han blev 2:a efter sin lille(?)bror Chai.

Så här tyckte domaren om Puff:

"Kort kompakt kvadralisk, nätt huvud och bra öron.
Väl formade ögon. Bett under utveckling.
Fin front, kort kompakt rygg, väl vinklad. Rör sig käckt."



Och så himla roligt var det att träffa småsyskonen. Hela kullen är en gäng riktiga snyggingar. :)



Så här såg det ut kvällen innan var det var bad-dags för Puff. Visst är det lite gulligt med tungan som sticker ut eftersom Puff har knappt några tänder kvar i munnen som kunde hålla emot. Men man börjar se långa hårstrå på öronen :)



Och så här fint stod Puff på bordet när domer kände och klämde på honom. Han visade till och med de få tänderna som han har utan bråk.


Vardagen

Nu är vi äntligen haltfria. Och veterinären sa att det skulle ta några dagar, det tog ju nästan en vecka. För att livet ska inte vara så enkelt skrek lillen igår (bara ibland) är man lyfte honom på rumpan. Fast på nästa stund gick det hur bra som helst att känna och klämma hela hund och lyfta upp o ner om man ville. Och han sprang som en galning, vilket han inte ha gjort under hela veckan, så han verkar vara rätt så frisk nu.

Skolan var förresten inte så skrämmande som jag trodde från början. Grammatiken är krånligt, men ändå inte. Det här lär väl gå bra, med alla ordklasser, satsdelar och fältschemor. Och flickorna på skolan är också snälla och goa.

Helg

Helgen har varit skön.

Igår tillbringade vi dagen på jakt efter gummistövlar och på IKEA. Jag är så superduber trött på blöta fötter att jag har bestämt mig att jag är tillräckligt gammal att kunna ha gummistövlar när jag går ut här i Bro. Det bor ju ändå inga snyggingar här. (eller en, men har bor ju här hos mig och sett mig i värre skikt än med ett par gummistövlar)

IKEA gick också bra, kom äntligen på vad jag ska göra med hallen samt att vi köpte knoppar till köksluckorna (vi hade hemska vita trädknoppar som alltid lossnade när man försökte öppna skafferiet så vi bestämde byta ut dem. Det blev inte allra finaste knopparna vi kunde hitta, men enkla silverknoppar som ändå gjorde underverk i köket)

Idag var vi på valpkurs. Puff fick följa med i sin gulliga regnrock och skadat tass. (han haltar fortfarande men nu på kvällen är han faktiskt mycket bättre än han har varit sen han klämdes, det blir nog utställning nästa helg :) ) Vi övade kontaktövningar och hände med och tittade när andra hundarna skulle träna inkallning lite gran. (Puff fick agera som störning men slapp springa) Under teorin kom vi fram till att det flesta hundarna som finns kan mosa Puff till en pannkaka, inte för att andra skulle vara elaka och göra Puff illa, utan för att Puff väger 2,1 kg och jag ca.2 cm tjocka ben. Lille Puflan är alltså rätt ömtålig, vilket är lite synd då det bekränsat antalet lekkamrater nästan till noll.

Efter illamåendet efter dagens lunch (wok med räkor och kokosmjölk, ren självmord borde jag nog kalla det) har försvunnit så serveras det lite kvällsmat här nu. Så god natt allihopa.

En trasig valp

I onsdags hände det, vi gjorde sönder vår hundvalp. Eller vi och vi, Johan var ju inte ens i närheten, så det var väl mitt fel.

Lille Puffs pyttetass klämdes mellan automatdörren till pendeltågsperrongen. Han skrek och skrek och alla människorna omkring trodde att lille valpen skulle svimma och dö i vilken minut som helst. Tur i oturen så var vi på väg till veterinären för att ta 2:a rabies-spruta, så vi fick passa på att ta akut-tid till veterinär och röntga tassen. Ingenting var bryten som tur var, men en tå verkar vara mosad.

Nu två dagar senare haltar lillen som en gammal gubbe och man tycker så synd om honom.  Så nu får han ligga på sängen och tugga olika slags tuggben och torkade gris/ko delar (vad äckligare det är  desto godare tycker Puff) Veterinären sa att han borde vara bra inom några dagar så vi får väl hoppas att under helgen början Pufflan gå som vanligt igen. Det blir dock ingen bus på valpkursen på söndag, men vi åker väl ändå dit för att lyssna och lära oss genom andras misstag :)

Det blir intressant att se om Puffs utställningsdebyt måste flyttas från alla hjärtansdag, jag tror inte att man uppskattar en valp som hoppar med tre ben i ringen. :/ SÅÅÅÅÅÅ synd om tassen inte bli bra, detta har jag ju längtat efter en liten evightet. 









RSS 2.0